Jag har suttit så många gånger och försökt få ner i ord hur jag känner ang min rygg och Raffe. Det är så svårt att beskriva hur det känns för mig att inte alltid kunna ta hand om Raffe så som jag hade velat. Egentligen kan jag aldrig ta hand om honom så som jag vill, p.g.a att det gör ont. Sen vet jag att många i min närhet tycker att jag ska ta en "paus" från hästarna och försöka ge ryggen en chans att läka. Men man kan inte bara ta en paus från hästarna. Det är som att säga att någon som har barn ska ta en paus från barnen på ett par år och sälja dom eller lämna bort dom? Det skulle vara helt oacceptabelt.... Men att sälja sin häst, det är okej?
Jag har själv valt att ta ansvar för honom och lovat honom det allra bästa så länge han lever. Därför vill jag inte ha någon medryttare heller. Det är min häst och jag vill ta hand om honom själv.
Det värsta med min rygg är inte att jag inte kan jobba. Självklart vill jag kunna jobba och ha ett normalt liv precis som alla andra. Men det allra viktigaste för mig är att kunna ta hand om Raffe. Mitt hjärta håller på att gå i tusen bitar varje gång jag måste be någon följa med mig till stallet för att hjälpa mig. Jag vill inte ha någon hjälp egentligen, men ibland klarar jag verkligen inte av att stå emot smärtan.
